onsdag 3 januari 2018

Den rike mannen och Lasarus - en tolkning

Under historiens gång har föreställningar om helvetet spelat stor roll för förföljelser av oliktänkande inom både kristendom och islam. Tron på ett evigt helvete har motiverat grov tortyr för att om möjligt omvända dem som uppfattats som hädare eller kättare. Om någon avviker från den ”rätta” läran hamnar han ju i helvetet, och då är jordisk tortyr att föredra, eftersom den bara varar en jämförelsevis kort tid och kanske räddar några. Men resonemanget har knappast lett till uttryck för kärlek, fastän det borde varit drivkraften. Det bevisar bara att kärlek inte kan rymmas i ett sådant trossystem.  Närhelst man drivs av fruktan för villfarelse och straff befruktas hatet. Och med hat i hjärtat har man redan hamnat i villfarelse.

Samma onda cirkel finns i politiken. Det går nu inte att förneka att vissa åskådningar för in människor i jordiska helveten, men frågan är hur man bäst bekämpar dessa. Kan fruktan för ondskan verkligen leda oss till handlingar som vänder ont till gott? I fullkomlig kärlek finns ju ingen fruktan.

Lagstiftning och utrikespolitiska beslut påverkas i högsta grad av politikers gudsbild, vare sig de är öppet religiösa eller bara vagt anar det gudomligas ordningar.

Idag ser vi inte tortyrets logik tillämpad i kyrkan. Men jag möter ibland dem som grubblar över ifall de kommer att hamna i helvetet när de dör. Jag har lagt märke till att fruktan för helvetet är ett grundläggande tema i vissa psykiska lidanden, speciellt vid psykoser. Fruktan för villfarelser skapar också helt helt onödiga svårigheter i samarbete med andra troende. Och så är det naturligtvis svårt att älska en Gud som kastar människor i helvetet. Inte minst Dagens Nyheters förre chefredaktör Herbert Tingsten tyckte detta var ett stort hinder för att alls kunna tro på Bibeln.

En av de Bibelns berättelser som starkt bidragit till föreställningen av helvetet som en plats där människors andar plågas i eviga eldslågor finner vi i Lukasevangeliets 16:e kapitel – liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Låt oss därför se lite närmare på denna liknelse.

Läs Lukasevangeliet 16:19-31!
Den rike mannens kläder säger oss en del om hans identitet. Han var klädd i purpur och fint linne. Purpur bars av kungligheter. Fint linne var prästerskapets klädsel enligt Gamla Testamentet, 2 Mos 28:42 m fl. Så mannens klädedräkt var en symbol för kunglighet och prästerskap. I 2 Mos 19:6 sade Gud till Israel ”Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk.” Kläderna identifierade honom därför symboliskt med Guds utvalda egendomsfolk. Han hade fem bröder. Det är inte mer långsökt än att Jesu åhörare direkt kopplade detta till att mannen representerade Juda, Jakobs son, från vilken judarna härstam­mar. Judas äldre helbröder var Ruben, Simeon och Levi; hans yngre Isaskar och Sebulon (1 Mos 35:23).

Judarna var andligt rika och kände sig trygga som Abrahams avkom­lingar (se Matt 3:9). I dödsriket kallade Abraham den rike mannen ”min son” (1917), sedan denne tilltalat Abraham med ”fader”. Det beskrev en ömsesidig relation som grundade sig på kärlek. Under sitt jordeliv levde han varje dag i glädje och fest – vilket Gud hade lovat sin förbundspartner. Men i 5 Mos 8 utfärdade Mose en allvarlig var­ning som han borde ha funderat närmare på. Israels kallelse var att välsigna alla folk med det de fått av Herren. Men endast smulor föll från deras bord.

När den rike mannen dog, kom han att plågas i dödsriket. Han fick nu själv ropa utan att få hjälp (Ords 21:13), liksom Lasarus uppenbarligen hade gjort i det förra livet. Men vari bestod dödsriket, och hur utformade sig plågan?  Basanos är det grekiska ordet som används för plåga i vers 23 och 28, här i plural. Ordets grundläggande betydelse är ”prövosten, kriterium för att testa äktheten av metaller”. Mannens liv prövades och testades – i en ”låga”, står det. Vissa bibelöversättningar har ”lågor”, vilket förstärker den folkliga synen på helvetet som ett brinnande inferno. Rätt översättning av ordet flox är ”flamma, blixt, det som plötsligt lyser upp något”. Han befann sig alltså inte i ett brinnande inferno. Flox står i singular. Det handlar om en flamma, och associationerna leder till en flamma av plötslig insikt över sitt tillstånd. Hans plåga bestod av ånger över ett förfelat liv. Det blev nu prövat. Hur länge? Prövningar brukar pågå tills man får fram ett resultat.

Mannen menade att en enda droppe vatten skulle kunnat ge honom lindring (svalka tungan). Om han hade befunnit sig i ett eldhav skulle den droppen ha dunstat i lågorna långt innan den hunnit nå hans tunga, och naturligtvis skulle inte en droppe ha haft någon kyleffekt på hela kroppen. Men kanske han drog sig till minnes alla hårda ord han yttrat under sitt förra liv och nu kände det som att tungan brände som eld. Vi kan associera till Jakobs brev (3:6) där tungan beskrivs som en eld.

I verserna 24 och 25 är ordet för ”plågades” odynao som främst syftar på själsligt lidande. Ordet används fyra gånger i Skriften, samtliga av Lukas, varav två gånger i liknelsen. I Luk 2:48 används det för att beskriva Maria och Josefs oro när de sökte den tolvårige Jesus i samband med påskhögtiden. I Apg 20:38 används ordet för att beskriva smärtan som församlingsledarna kände när Paulus sade att de inte mer skulle se hans ansikte.

Vem var Lasarus?
Den hebreiska motsvarigheten till namnet Lasarus är Elieser, ett namn som betyder ”Gud hjälper” eller ”Den som Gud hjäl­per”. I GT finns elva personer med namnet, men eftersom liknel­sens Lasarus verkade ha starka band till Abraham, kan vi misstänka att han representerade Abrahams tjänare. Då Abraham var barnlös långt upp i åren var Elieser den han tänkt testamentera sina rikedomar till, 1 Mos 15:2.

Elieser var från Damaskus, och Lasarus bör därför stå som symbol för hedningarna. Dessutom berättade Jesus att hundarna slickade hans sår. Ingen människa verkade bry sig om honom, utan hundarna var hans vänner. Bara tanken var ytterst stötande för judarna eftersom hunden räknades som ett orent djur.

Om denna tolkning stämmer, ville Jesus här visa att även hedningarna har del i Guds rike – vilket även det var otänkbart för många judar.

Vilket dödsrike syftade Jesus på?
I dödsriket kunde den rike mannen se Lasarus i Abrahams sköte. Det kan förvisso syfta på att en kommunikation kan ske mellan Abrahams vistelseort i ljuset och det andliga mörker som i Bibeln kallas dödsriket. Men det är säkert inte hela sanningen. Låt oss bara först konstatera att om mörkrets boning skulle bestå av evig tortyr, så skulle man knappast kunna glädja sig i Abrahams sköte, för då skulle man se sina nära och kära plågas dag som natt. Det blir inget himmelrike av det, såvida man inte förvandlas till sadist när man kommer till himlen. Därför måste det finnas ett slut på eländet.
Men vi missar lätt allegorins profetiska innebörd: Jesus ville varna judarna för att de som folk skulle hamna i ”dödsriket”, det vill säga sändas i exil bland jordens olika folk, medan hedningarna skulle få tröst av evangeliet, alltså bildlikt talat hamna i Abrahams sköte. I exilen, och även i dagens Israel, plågas så judarna av förföljelsens ångest. Svalget till Abrahams sköte (trons sköte) består fram till den dag då hela Israel ska bli frälst (Rom 11:26).

Intressant är att mannen inte bad om att få komma till Abrahams sköte. Inte heller bekände han sin synd. En sådan lösning var fördold för honom. När Jesus i slutet av allegorin lät Abraham svara den rike mannen ”lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda”, så var detta en specifik förutsägelse om vad som skulle komma att ske när Jesus uppstod från döden. Ledarna mutade gravvakten istället för att vända om (Matt 28:11-15). Påståendet gäller inte generellt, för många kom till tro när Jesus uppväckte Lasarus (Joh 11:45). Och vi får inte glömma att alla kristna kommit till tro just därför att Jesus uppstod från döden. Idag kan vi läsa om en stor mängd nära-döden-upplevelser som också leder många till tro. Men Jesus visste att bevisen inte skulle övertyga de flesta avkomlingar till Juda och hans bröder. Deras hjärtan var nu tillstängda, och Gud tänkte inte öppna dem förrän tiden var inne (Jes 6:10, Rom 11:25, 32).
I dödsriket får man skörda det man sått på jorden. Man får känna den smärta som man orsakat andra, såvida inte ens offer har förlåtit. Men det betyder inte att försoningen blir utan verkan. En dag ska Herren dra alla till sig, Joh 12:32. En dag har syndaren betalat till sista öret, Matt 5:26. Och en dag ska alla se Guds frälsning, Luk 3:6. Klyftan mellan dödsriket och Abrahams sköte är nu överbryggad av Jesus. ”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra, utan också för hela världens”, 1 Joh 2:2. Det krävs bara att man vill se honom för att komma över dödsrikets klyfta.

Många av Bibelns bildspråk har gett oss myror i huvudet när vi inte förstått dem. Fler exempel är Uppenbarelsebokens eldsjö, Gehenna, domen mellan fåren och getterna samt ”evig eld”. Utrymmet här räcker inte till, men i vår bok Tidens fullbordan öppnar vi för en rättvis och positiv gudsbild genom alla dessa begrepp.                      







onsdag 6 september 2017

Helvetet, Gehenna, eldsjön, eviga straff, Den rike mannen och Lasarus, avgrunden

Rubrikens ord tillhör de mest missförstådda begreppen för de flesta moderna bibelläsare. Hur kan Gud kasta människor i ett evigt helvete, om han är Kärlek? 

Många har missförstått Bibeln och kanske dessutom fått en kluven gudsbild genom syner och uppenbarelser om helvetet. Men nu finns en bok som historiskt och språkvetenskapligt går igenom begreppen. Den heter Tidens fullbordan. Tidens fullbordan är en synnerligen viktig källa till att förstå Guds kärleksnatur. Boken bygger helt på Bibelns egna ord utifrån noggranna grundtextanalyser, men tar också med de tidigaste kyrkofädernas uppfattningar i ämnet. Här finns också en tankeställare om källan till uppenbarelser av helvetet som inte stämmer med Bibeln. 

Efter att ha läst boken bör man helhjärtat kunna säga att Guds natur är ren Kärlek utan att för den skull bortse från det ansvar vi alla kommer att avkrävas inför Guds domstol.


 

onsdag 22 mars 2017

Boken "Tidens fullbordan" är nu utkommen! Idel positiva recensioner!

Tidens fullbordan av Peter & Madeleine Wallgren




Lars Jalmestig

Vill verkligen tacka er Peter och Madeleine för allt det arbete ni lagt ner med att skriva denna boken!
Boken Tidernas fullbordan är den bästa bok jag läst på många, många år!
Har varit troende nu i ca 40 år och trots att jag har predikat och undervisat mycket, så har jag alltid haft många frågor i mitt inre som jag har undrat över.
Och här i Tiderna fullbordan är det så många pusselbitar som har lagts på plats. Ja! det är den mest spännande och intressantaste boken jag läst på de senast 20-30 åren!
Skulle verkligen vilja säga och rekommendera: Tidernas fullbordan är en måste-bok för varje kristet hem!
Lars Jalmestig
Betyg:  [5 av 5 stjärnor!]
Stanley Sjöberg:
“Jag är imponerad av er djupa förankring i noga studier i Bibeln som helhet, med beundransvärd förmåga att tränga in i grundtextens innebörd och komplettera med citat från kända och okända teologer genom historien.
Det ger förtroende och styrka i beskrivningen om försoningens räckvidd och djup utifrån löftet om en total upprättelse till frälsning för alla människor och hela skapelsen som då inte slutar i kaos, utan blir efter alla kriser den fullkomliga verklighet Gud syftade till från början.”
Ingvar Hörnvall:

Vi är många som präglas av fruktan om vad slutet av denna tidsålder ska innebära. Detta beror oftast på att vi har präglats av en felaktig undervisning. Vi uppmanas dock i ordet att lyfta på våra huvuden när vår förlossning nalkas. Så detta innebär ju faktiskt att framtiden är både spännande, intressant och faktiskt helt underbar.
Jag vill därför uppmana dig att låta dina ögon smörjas med salva, så att du kan se med nya ögon på vad framtiden har att bjuda på.
Jag har inte hunnit läsa boken klart ännu, men vill redan nu rekommendera den. Hela mitt hjärta längtar efter mer av denna undervisning.
För att klara av att läsa denna bok så måste man låta alla tidigare tankesystem rasa, så läs den öppenhjärtigt, med nyfikenhet och kom ihåg att du har rätten att pröva allt. 
Den är i många stycken omtumlande och förändrar många av de tidigare föreställningar just jag har haft, men frukta inte utan läs. Den är kanonbra! /Ingvar

Betyg:
  [5 av 5 stjärnor!]
Bente Jarl:
“Vilket djupgående arbete ni har gjort! Vilket engagemang! Vilken klarsyn!
Verkligt imponerande! Min första tanke när jag läste boken var: Varför har inte fler upptäckt samma saker?
Den största orsaken tror jag är att traditionens rötter är så rotfasta att det skall mycket till att ändra människors vanetänk. Det som verkar vara nytt kan inte vara sant, och inom kristna kretsar fruktar man för allt som man associerar till villoläror. Mitt motto, mitt livs röda tråd och vägledning har alltid varit att ha kärlek till sanningen. Så för alla som har samma önskan och vågar följa den helige Andes ledning borde denna bok vara en trovärdig kompass.
Jag började läsa både med nyfikenhet och med entusiasm och tyckte att den var lättläst med tanke på de svåra ämnen som avhandlas. Det blev en hel del aha och så-är-det-upplevelser!
För att vara en bok innehållande ”ej-mjölkmat,” är den som helhet mycket lättläst, inspirerande, uppmuntrande och framför allt klargörande där man haft sina frågor. Många krokiga saker blir räta!”
Fler spontana reaktioner från läsare som ringt eller mejlat:
"Så befriande att förstå att grundtexterna visar att helvetet inte är evigt, men ändå en verklighet."
"En guldgruva till 100%!"  
"Det bästa jag läst på mycket länge!"
"Det blir en storsäljare!"   
"Fantastisk ögonöppnare om tidsåldrarna och evigheten!"

Innehållsförteckning
Förord
1. Några inledande funderingar
2. Förutfattade meningar
3. Livet som det brukar te sig
4. Före floden
5. Guds målsättning
6. Predestinationsläran
7. Guds tålamods tid
8. Mark 16 - tro eller fördömelse?
9. Aion och ‛olam
10. Översättarnas traditionsbundenhet
11. Världens återupprättelse
12. Tidiga kyrkofäders uppfattning
13. Fåren och getterna
14. Går världen mot katastrof?
15. Guds tystnad om eviga straff
16. Hur verkar försoningen?
17. Frälsning genom underordning?
18. Gudomligt medlidande
19. Guds kärlek – Guds vrede
20. Frukter av helvetesläran
21. Mellan döden och uppståndelsen
22. Lasarus och den rike mannen
23. Äger vi en fri vilja?
24. Alla knän ska böjas för Herren
25. Besvarad eller obesvarad kärlek
26. Vem är förlorad
27. Vad betyder förgås – förlorad?
28. Uppfattningar om Guds straff
29. Kan man bli frälst efter döden?
30. Synden till döds
31. Självmord
32. Vad är helvetet?
33. Gehenna
34. Vår Gud är eld
35. Eldsjön – Guds renande eld
36. Vilken bibelbok avslöjar slutet?
37. Vad blir slutet för djävulen?
38. Jubelåret
39. Jesus återkomst
APPENDIX
Origenes
Augustinus
Hur länge har vi existerat

Inbunden med hårda pärmar. 414 sidor. 220:- + porto
 Se http://www.vingarden.org/catalog/index.php?cPath=23_1

Du kan beställa den genom att mejla post[at]vingarden.org eller här i webshopen: http://www.vingarden.org/catalog/product_info.php?products_id=1245

torsdag 23 april 2015

Skillnaden mellan domen vid Jesu återkomst och yttersta dagen.

Liknelserna i Matteus 25



De tio jungfrurna

Första delen av kapitlet handlar om de tio jungfrurna. Liknelsen behandlar uppryckandet som omedelbart föregår vedermödan då antikrist ska ta makten. Det är då endast de som väntar på Herren som får se honom på skyn, och troligen endast under ett ögonblick. Jesus säger nämligen att man inte hinner vända tillbaka för att hämta något när han uppenbarar sig på skyn, underförstått: för då stängs himlen på nytt (Luk 17:26-35).
Alla dessa jungfrur representerar kristna troende människor, vilket framgår av att de alla går ut för att möta Brudgummen (Jesus). De har alla pånyttfödelsens ljus (lampan som de tar med sig) och ett visst mått av olja. Men en sak skiljer dem åt: De visa har dessutom en reservflaska med olja. Oljan är en bild på den helige Ande, och liknelsen säger oss därför att man ständigt måste låta sig uppfyllas (eller påfyllas) av den helige Ande för att vara redo när Brudgummen uppenbarar sig.
Om man nu inte är redo får man stanna kvar under vedermödan, en tid då antikrist kommer att kräva absolut underkastelse och som ett tecken på detta fordra att man tar på sig hans märke på pannan eller högra handen. Loppet är inte kört för de ovisa jungfrurna. De har möjligheten att vända om och stå emot antikrists krav och så få behålla sin frälsning. Men det blir för dem ett stort lidande att gå igenom.

Förvaltarna (vers 14-30)

Nästa liknelse handlar om att domen börjar på Guds hus. Här är det också kristna som står i fokus. Alla förvaltarna är medvetna om att de har ett uppdrag från Herren. En av dem har dock varit otrogen sin huvudman och kastas ut i mörkret.

Det är inte helt klart vad mörkret står för. Det kan antingen betyda att han får dela lott med de ovisa jungfrurna här på jorden, eller så får han vistas en tid i ett avgrundslikt mörker utanför bröllopssalen i himlen. I båda fallen gäller att det inte finns något som antyder att det skulle handla om ett evigt straff. Jesus säger ju i Luk 12:47-48 att den tjänare som vet sin Herres vilja men inte gör den, ska piskas med många rapp, alltså inte ett oändligt antal rapp.

Domen över förvaltarna synes äga rum samtidigt som de tio jungfrurna åtskiljs. Liknelsen kan mycket väl vara en direkt parallell till den förra, och kan då betraktas som en ytterligare illustration på det som Herren ville säga oss i liknelsen om jungfrurna. Det gäller alltså att inte endast låta sig uppfyllas av Anden, utan också att vara trogen Andens ledning och använda den utrustning som Anden ger oss.

Domen mellan fåren och getterna (vers 31-46)

Vedermödan kommer att avbrytas av att Herren uppenbarar sig på himlen för alla människor. Nu ses han inte bara av de sina, utan även av dem som inte älskat honom. I sitt följe har han alla som varit med och firat Lammets bröllop när han återvänder. Dessa har nu fått sina uppståndelsekroppar och ska vara med och regera med Herren på jorden i tusen år. Detta blir det rike som profeterna talat om i paradisiska termer. Lejon ska äta gräs och gå tillsammans med oxar, Jes 65:25. Människorna som inte fått del av den första uppståndelsen ska få en mycket längre livslängd, Jes 65:20. Men ännu är inte döden uppslukad, utan detta är ett steg på vägen till den fullkomliga världen.

Innan Jesus kan överta alla jordens riken (Dan 2:44-45) måste han föra bort dem som är andra till fall (Matt 13:39-42). Nu först går det att skilja vetet från ogräset, eftersom de båda slagen hunnit mogna (Matt 13:29-30). Därför ställer han nu upp de människor som överlevt vedermödan i två grupper. 
I liknelsen representerar getterna dem som varit obarmhärtiga. De får nu, enligt grundtexten, gå bort till tidsåldrig tuktan, medan fåren får gå in i tusenårsriket. Detta uttrycks som att de får tidsåldrigt liv, vers 46. Ordet som översatts med "straff" är grekiskans kolasin, som även kan översättas med tuktan, fostran, avkvistning, beskärning. Detta slags straff har alltså ett syfte. Man tuktar t ex ett träd för att det ska bära mer frukt. Jmf Joh 15 där Jesus talar om att beskära vinstocken för att den ska bära mer frukt.

Tyvärr har de flesta bibelöversättare inte förstått att den dom som avsnittet handlar om inte är den yttersta domen, som kommer först tusen år senare. Därför har man dragit slutsatsen att aionios betyder evigt istället för tidsåldrigt, som är en mer korrekt återgivning av grundtexten. Både de rättfärdiga och de orättfärdiga får alltså tidsåldriga domar, fast av olika slag. Vad den yttersta domen innebär får vi eventuellt återkomma till. För även när det talas om den används begreppet aion.



söndag 12 april 2015

Uppenbarelser av helvetet, del 2

Är Gud rådgivare för självmord?

Tamara Laroux tycks vara en annan bluff som påstår sig ha upplevt helvetet. Hennes berättelse, som bl a har sänts av the 700-club, utstrålar Tamaras behov av att bli uppmärksammad. Det är synd att man inte prövar sådana vittnesbörd bättre innan man sänder dem.
Var fanns vittnena till hennes död? Kunde man inte tagit med hennes läkare i studion? Hon påstod att hon skulle begå självmord genom att skjuta sig i huvudet, men att en röst sade åt henne att istället sikta mot hjärtat. Det skulle ha lett till att hon missade hjärtat med några millimeter och överlevde. På akutmottagningen blev hon mirakulöst helad utan att läkarna kunde hitta något fel på henne.
Om rösten hon hörde var från Gud, kan man undra när Gud blev rådgivare i självmordsteknik. Han skulle mycket väl ha kunnat säga till henne att inte skjuta sig, men att ta hjärtat istället för hjärnan, det tror jag inte på. Det verkar också högst osannolikt att hon skulle ha överlevt över huvudtaget, men dessutom utan men och sjukhusvistelse?

Snälla, ni som publicerar eller hänvisar till sådana berättelser, tag ert ansvar och pröva dem noga innan ni publicerar dem. Det är viktigt att inte fienden får förstöra värdet av de vittnesbörd som verkligen är äkta, för sådana finns. Men det bedrövliga är att det verkar vara alldeles för lite noggrannhet i hur man väljer ut dem. Enligt bibeln ska varje sak styrkas med två eller tre vittnen, och kan man inte få fram dem, så tror jag man gör klokt i att bortse från sådana berättelser. Jag förnekar inte att det finns vad man kan kalla helvetet (men mer bibliskt dödsriket), men det är viktigt att denna hemska tillvaro inte förvanskas med allehanda fabler som till slut gör att ingen vet vad som är sant.

torsdag 9 april 2015

Uppenbarelser av helvetet, del 1

Jag har lyssnat på Sid Roths program med Bill Wiese som HimlenTV7 publicerat som kontrast till Madeleine Wallgrens undervisning om vad som händer efter döden. Madeleines programserie togs bort pga HimlenTV7:s uppfattning om eviga straff. HimlenTV7 har många bra program, men det är på sin plats att säga något om varningarna för Madeleine som publicerats på första sidan.
Jag tror inte att de som kontaktat HimlenTV7 och kritiserat Madeleines undervisning har tänkt igenom följderna av den traditionella undervisningen om helvetet och inte heller om Bills uppenbarelse av helvetet är förenlig med Skriften.

Falska helvetesuppenbarelser

1) Det finns en uppsjö av falska helvetesuppenbarelser som givits människor av djävulen för att misskreditera Gud, så att ingen vill komma till honom. Att det handlar om djävulska uppenbarelser är särskilt tydligt i boken "Heaven is so real" av Cho Thomas. Den skildrar samma sorts helvete som Bill Wiese fick se. Uppenbarelsens sataniska ursprung avslöjas av att den "Jesus" som tar henne med till helvetet omväxlande smickrar henne och omväxlande hotar henne. Detta är en psykopats sätt att relatera till andra människor. Hon har dessutom fått "Herrens" befallning att starta en ny kyrka, som är typiskt sekteristisk. Jag kan inte låta bli att undra hur många som vågar pröva sina uppenbarelser enligt Skriftens ord i 1 Joh 4:1ff.

Men det finns andra helvetesuppenbarelser och nära-döden-upplevelser som saknar eldhavet och istället har ett ångestfyllt mörker. Det är tillräckligt hemskt ändå. Men Gud är inte onåbar därifrån. Den som ropar på Herren får svar och får gå igenom sitt liv i Guds ljus, något som också kan vara mycket smärtsamt för den ogudaktige, ibland mer smärtsamt än att vara kvar i mörkret. Dessa uppenbarelser verkar för mig mer trovärdiga.

Tänk på att Skriften säger att de som överlämnats åt Satan kan bli frälsta på Herrens dag, 1 Kor 5:5! Det är tydligt utifrån detta bibelställe att de kanske inte blir frälsta i detta livet. Jesus har övervunnit döden och dödsriket och har tagit nycklarna, Upp 1:18, vilket bör innebära att alla som vill, kan komma ut från dödsriket. Det var också ett evangelium (glädjebudskap) Jesus förkunnade i dödsriket bland dess fångar när han steg ner dit efter sin död (1 Petr 3:19). "Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever" (1 Petr 4:6).

Finns det demoner i ”helvetet”?

2) Var står det i Skriften att det  i ”helvetet” finns demoner som går omkring och plågar människorna där, vilket Bill Wiese och annan helvetesförkunnelse påstår? Bill Wiese talar om elden i ”helvetet”. Den plågar människorna, men inte demonerna. Märkligt att demonerna kan vistas i en sådan eld utan att plågas. Har de fått en speciell skyddklädsel av Gud? I så fall kan man undra om de är lika rättfärdiga som Sadrak, Mesak och Abednego som ju kunde gå omkring i Nebukadnessars eld utan att den brände dem.

Demonerna fruktade för att Jesus skulle befalla dem ”att fara ner i avgrunden”, inte helvetet/dödsriket. Avgrunden är abyssos, abyssen, dit djävulen i den kommande tidsåldern ska fängslas i tusen år. Men det är inte samma sak som ”helvetet”.
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion", eftersom många onda andar hade farit in i honom. Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. (Luk 8:30, 31)
Demonerna visste vilken framtid som väntade dem:
Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" (Matt 8:29)
Avgrunden/abyssen är en plågoplats för djävulen och hans demoner.
Dödsriket (grek hades och hebr sheol) är till skillnad mot abyssen en förvaringsplats för döda människor i väntan på domen. Det finns inga demoner där.

Termen ”helvete”

3) Termen ”helvete” förekommer inte i Bibeln. Det är ett ord hämtat från nordisk mytologi. Gudinnan Hel regerade i underjorden som också bar hennes namn. ”Helvete” betyder att man betalar ”vite”, alltså böter till gudinnan Hel. Är detta verkligen bibliskt?

Guds dom har ännu inte ägt rum.

4) Helvetesförkunnelsen förutsätter att Guds dom redan ägt rum, men det stämmer inte heller med Skriften. Det finns olika domar, men eldsjön ligger i framtiden. På den dagen (domens dag) ska vars och ens verk prövas i elden, 1 Kor 3:13.

De som allra först kastas i eldsjön är de som kallas getter av Jesus när han kommer tillbaka. Då först är skörden mogen så att det går att skilja på vetet och ogräset, och domen kan komma. Skriftens ord om att Herren dröjer för att han inte vill att någon ska gå förlorad mister sin mening om det inte finns frälsning efter döden, eftersom det både föds och dör alltfler människor under tiden som han dröjer:
"Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig" (2 Petr 3:9).
Men om det inte finns frälsning för dem som kanske i oförstånd sagt nej till Herren, blir ju följden att fler går förlorade ju längre Herren dröjer.

Eldsjön

 5) Efter det messianska Gudsriket (tusenårsriket) ska alla döda (som inte varit med om den första uppståndelsen och inte heller levde när Jesus kom tillbaka) uppväckas och dömas. ska de som inte finns uppskrivna i Livets bok kastas i eldsjön, men inte förrän då!
Att sedan eldsjön är ett utflöde av Guds helighet är ganska uppenbart bland annat utifrån Dan 7:10 och Upp 14:10. Eldsjön befinner sig framför Guds tron, inte i ett avlägset hörn av universum.

I eldsjön är det inte Satan som bestraffar (bättre: tuktar, fostrar enligt grundtextens ord kolasin) människorna. Däremot kan Satan ibland ha den funktionen dessförinnan. De som plågas i eldsjön i "tidsåldrarnas tidsåldrar" är Satan, vilddjuret och den falske profeten (Upp 20:10). Även de som tar vilddjurets märke på sig verkar vara i samma sits. Denna synd är ett så uppenbart ställningstagande för Antikrist mot Kristus, att den torde vara hädelse mot den helige Ande (Upp 14:11). Men det står inte att alla andra plågas där i flera tidsåldrar. Tvärtom ska vi dömas till olika grader av tuktan efter våra gärningar. Det ska ju på domens dag bli drägligare för Sodom än för de städer där Jesus verkade (Luk 10:12).

Hur länge sedan en "evighet" eller bättre "tidsålder" varar är väldigt olika i Skriften, vilket Madeleine tydligt visat i sin videoserie. Det är inte helt enkelt att utläsa hur det går för dem som hädat den helige Ande, men det är helt klart att alla andra skall få förlåtelse enligt Jesu egna ord (Mark 3:28 m fl).

6) Bill Wiese befinner sig på en matta av maskar. Hans syn verkar vara en förvirrad sammanblandning av Gehenna, eldsjön, dödsriket och abyssen.
Han grundar sin framställning på Luk 16 (den rike mannen och Lasarus) och Jesu undervisning om Gehenna. Men Luk 16 beskriver ett tillstånd före Jesu uppståndelse innan han besegrat döden och dödsriket (”helvetet”). Jesus har alltså auktoriteten över dödsriket idag. Dessutom var Gehenna ett ord som Jesus använde för att det var bekant för judarna, vilket inte alls måste innebära att det ser exakt likadant ut i verkligheten som i den jordiska förebilden Gehenna (Hinnoms dal, soptippen utanför Jerusalem där maskarna ständigt åt av kadavren). Jesus använde ofta bildspråk som vi lätt missförstår när vi inte är bekanta med den tidens kultur och tänkesätt. Enligt Jak 3:6 är tungan redan antänd av Gehennas eld, vilket väl visar att Gehennas eld inte ska uppfattas bokstavligt. När Jesus talar om Gehennas eld säger han att alla ska saltas med eld (Mark 9:49). Det är bra om vi är i den rannsakande elden redan nu, så slipper vi åtminstone en del av elden när vi står inför Herren efter jordelivet, 1 Kor 3:13.


Jag tror att Himlen TV7 vill stå för en biblisk förkunnelse, och detsamma gäller de flesta kyrkor. Men detta vill jag kalla för irrlära med hedniska influenser. Den traditionella helvetesförkunnelsen som är så vanlig i våra kyrkor behöver ställas under Skriftens ljus och omprövas från grunden, men självklart utan att vi hamnar i liberalteologi eller ett förmildrande av den eld som kommer att pröva allas liv. Vi har all anledning att vara noga med hur vi lever och här i tiden tar emot Guds gåva Jesus Kristus, men vi ska inte låta fienden måla upp helvetesbilder som strider mot Guds natur och skapar förakt för Gud.

Peter Wallgren
www.vingarden.org