Rubrikens ord tillhör de mest missförstådda begreppen för de flesta moderna
bibelläsare. Hur kan Gud kasta människor i ett evigt helvete, om han är Kärlek?
Många har missförstått Bibeln och kanske dessutom fått en kluven gudsbild genom
syner och uppenbarelser om helvetet. Men nu finns en bok som historiskt och
språkvetenskapligt går igenom begreppen. Den heter Tidens fullbordan.
Tidens fullbordan är en synnerligen viktig källa till att förstå Guds
kärleksnatur. Boken bygger helt på Bibelns egna ord utifrån noggranna
grundtextanalyser, men tar också med de tidigaste kyrkofädernas uppfattningar i
ämnet. Här finns också en tankeställare om källan till uppenbarelser av helvetet
som inte stämmer med Bibeln.
Efter att ha läst boken bör man helhjärtat kunna
säga att Guds natur är ren Kärlek utan att för den skull bortse från det ansvar
vi alla kommer att avkrävas inför Guds domstol.
Läs mer om den här: http://www.vingarden.org/catalog/product_info.php?products_id=1245
Hej!
SvaraRaderaJag har boken. Lite fundersam när ni i slutet skriver att djävulen förmodligen blir upprättad i framtiden. Har jag missförstått, eller är det så det är menat?
Mvh
Jonatan
Som vi skrivit i boken är vi inte helt säkra på hur det blir med djävulen, men det står ju faktiskt att allt skapat ska lovprisa Gud i Upp 5:13. Eftersom detta står före berättelsen om att djävulen kastas i eldsjön, måste man i så fall se det som en framtidsinblick i en tidens fullbordan. Det känns lite konstigt om en Guds fiende alltid skulle finnas kvar. Vad skulle i så fall vara syftet med detta? Bättre i så fall att djävulen förintas, om han inte vill omvända sig efter sitt "elddop". Den disharmoni vi idag ser i skapelsen måste Gud ha tillåtit med ett syfte, rimligen för att skapelsen ska kunna växa genom att möta prövningar. Även Kristus fullkomnades genom prövningar (Heb 2:10; 5:8). Det ska inte förstås så att han hade synd innan han fullkomnades, utan att Kristus genom prövningarna stärkte sin inre människa och förtjänade sin höga position i den himmelska världen (Fil 2:9). Det finns alltså ett syfte med att djävulen tillåts härja. Tänk även på att han ska släppas lös en kort tid för att pröva dem som levt i fridsriket (Upp 20:3). Detta är nödvändigt för att det ska visa sig vad som finns i människornas hjärtan. Det kommer bara fram i prövningen.
SvaraRaderaRoligt att ha möjlighet att reagera på boken. Jag gör det nu medan jag läser den. Jag betraktar mig mest klassisk dispensationalist, men läser gärna det som avviker från mina ståndpunkter. Med järn slips ju järn.
SvaraRaderaJag läste nyss kapitlen 9 och 10 om aion och olam. Om jag tolkar er rätt så anser ni att man ska försöka översätta varje grundord med samma ord vid översättningen, något som visst kallas för en konkordant översättning.
Jag har då några funderingar.
1) Rent allmänt är det väl så att ord kan ha olika betydelser och vilken som är den rätta bestäms lite av sammanhanget. Den som läser en bok förstår ju utav sammanhanget att man inte pratar om trädsorten bok.
Därmed inte sagt att man inte i möjligaste mån ska översätta ordet aion med tidsålder eller liknande speciellt när en sådan översättning kan ge en riktig och logisk förståelse, men 100-procentig lär det aldrig kunna bli.
Om jag nu läser Luk 16:8 så framgår det ju klart att det handlar om en motsättning mellan ljusets barn och något annat. Men tidsålderns söner ger ju ingen logisk motsättning för även ljusets barn ingår ju i samma tidsåldern, så att här översätta med världens barn ger ju en mera logisk förståelse, eller hur? I många exempel som ni ger, håller jag dock med att det är bättre att översätta med tidsålder.
Förresten, jag försöker alltid se hur Complete Jewish Bible översätter. Judarna själva om någon borde ju kunna dessa ords bakgrunder. Men Hebr 11:3 som ni anser har fel översättning hela 3 ggr översätts av CJB ändå på samma sätt som de flesta andra gör.
Ert förslag "Genom tron förstår vi att tidsåldrarna har ordnats genom ett ord från Gud" ger dock ingen förståelig anslutning till resten av versen där det sägs att synliga saker blivit till genom osynliga saker. Att översätta med tidsåldrar känns då rätt konstigt.
Eller hur har ni tänkt att man skulle förstå versen i sitt sammanhang?
Förutom att båda språken har sitt eget sätt att uttrycka sig så finns det därutöver alltid en spänning mellan källspråket och målspråket. Antingen håller man sig väldigt nära källspråket men får en rätt så oläsbar text i målspråket eller så "tolkar" man lite mer i översättningen och så får man en text som går att förstå. Båda är viktiga men noter kanske kan hjälpa till för att förtydliga.
Vänlig hälsning,
Theodor van der Waard
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej, Theodor!
SvaraRaderaVisst har du rätt i att ett ords betydelse bestäms av sammanhanget. Men jag tror att vi har missförstått sammanhangen pga översättningen med "evighet" i de flesta fall.I Luk 16:8 tror jag det blir bra sammanhang med översättningen "denna tidsålders barn". Det syftar då på den nuvarande tidsåldern där djävulen är denna världens gud. Men i kommande tidsålder kommer han att vara fängslad i avgrunden (Upp 20:2). Ljusets barn lever förvisso i samma tidsålder, men är inte styrda av denna tidsålders gud. Alltså är de inte barn av denna tidsålder, utan tillhör den kommande tidsåldern. Eftersom Gud står utom tiden kan han se oss som tillhörande nästa tidsålder fastän vi ännu inte befinner oss där i tidens dimension.En av poängerna med allegorin (som jag tolkar berättelsen) är att vi som ljusets barn ibland kan ha svårare än denna tidsålders barn att lämna det som ligger bakom oss, och se framåt mot nya möjligheter. Det illustreras mycket bra med kyrkans svårigheter att lämna traditionsbundenhet och göra nya upptäckter i Guds ord.
Men det finns nog också en annan innebörd i allegorin.
Tänk dig den ohederlige förvaltaren som representerande judarna! Jesus sade att de skulle fråntas förvaltarskapet av Guds rike (Matt 21:43). Nu skulle de ut i sina tidsåldriga boningar, Luk 16:9, diasporan, exilen bland hednafolken. De gavs rådet att handla som den ohederlige förvaltaren, dvs efterskänka skulder som omgivande folk, speciellt romarna, hade mot dem. Rom hade ju ockuperat och förtryckt judarna. Om de gjorde så, skulle de bli väl mottagna i sina tidsåldriga boningar bland hedningarna. Detta innebar samtidigt att de tog av Guds tillgångar och efterskänkte, eftersom både de och det heliga landet tillhörde Herren. Alla deras tillgångar var ju Guds ägodelar, enligt förbundet de hade ingått. Lägg märke till att den otrogne förvaltaren endast minskade skulderna för dem som hade skuld till hans herre. Han skrev inte ner dem till noll. Det hade han inte makt att göra, för man kan bara förlåta vad människor gjort mot en själv, Rom hade skulder också mot andra folk, och dessa kunde inte judarna efterskänka.Nu följde man ju inte rådet i Jesu liknelse. Istället gjorde judarna uppror mot Rom och blev inte väl mottagna i exilen. De har förföljts under hela tidsåldern sedan dess.Återkom gärna med kommentar.
Hälsningar Peter Wallgren, Vingården